FC Gotland - Skanstull Tigers 2-3 (1-3)
Skanstull gick segrande ur drabbningen mot rivalerna från ön. En tremålsskytt och avkastning för två matchers strikt defensiv var segerrecept. Och så var domaren för j***a skön.
Inför matchen stod Tigers och FC Gotland på samma poäng, men med målskillnadsfördel för det röda hemmalaget. Tigers ställde för tredje matchen i rad
Emil Stenström i målet, som i
Philles frånvaro byggde på sin motivering till Årets Tiger. Om inte
Pana nu snor priset.
Kakan var het, redan från start. När FC Gotland tvingades kasta in en åskådare i målet i väntan på tre spelare, skickade
Wap in ett hårt, skruvat inlägg mot mål. Pana fick både en och två chanser, och efter bara någon minut ledde "Skankan" derbyt. Drömstart efter två mållösa matcher i höstsäsongens upptakt.
FC Gotland blev snart fulltaligt och fick in sin ordinarie målvakt. Men denne kunde göra föga när Tigers via ett riktigt mönsteranfall nästlade in 2-0 efter fem minuter. Sist på bollen var återigen Pana, som skyfflade upp bollen i bortre krysset, fint framspelade av
Emil Eneqvist.
Så långt var Tigers defensiv äckligt tät. Men halvvägs in i halvleken gick man bort sig. FC Gotlands spelförande mitt-mitt (#22) slank elegant igenom och spelade fram en friställd lagkamrat som fick god tid på sig att sikta in sig och sätta reduceringen otagbart i Stenströms nedre hörn.
Vanligtvis brukar Tigers bli som yra höns efter ett baklängesmål, men inte i dag. Knappt en minut efter FC Gotlands mål ökade Skanstull åter på sin ledning. En märklig djupledsboll från
Johannes såg ut att rinna ut i sanden, då FC Gotlands försvar tappade skallen helt. Som en tjur på dextrosol stormade Pana förbi alla röda försvarare och skickade enkelt in sitt tredje mål för dagen. Ett äkta hat-trick. Imponerande. Resten av halvleken tog FC Gotland över spelet allt mer och kröp allt närmare ett reduceringsmål. Dock utan att räcka hela vägen fram.
Snabb kalldusch ökade pulsen
I paus pratade tigrarna om att utnyttja Eneqvist hjässa vid uppspelen och se till att hålla fokus bakåt de första tio. Det höll i tio... sekunder. Typ. I en märklig och misslyckad spelvändning kom FC Gotland tre-mot-en och kunde enkelt sätta 2-3 bakom en chanslös Stenström. Den här gången blev hönsen yra, och panikslagna. FC Gotland lyfte boll efter boll mot Tigers straffområde och tvingade Stenström till ett par fina ingripanden. Det var också samme Stenström som påminde sitt lag om att de faktiskt inte behövde vara "så jävla stressade, vi leder ju!". Där och då gick matchen på något vis in i nästa fas. Som Ravelli sa:
"Där... där kände jag att det vände."
Kanske mattades FC Gotland av på grund av sin fruktlösa offensiv, kanske blev faktiskt "Skankan" bättre av sin målvakts skri. Chans efter chans dök upp i fina kontringslägen. Pana bommade ett friläge,
Victor nickade i stolpen och Emil Eneqvist hängde omarkerad en boll utanför från nära håll. Det var ändå inte offensiven som här skulle vinna matchen, utan den motsatta spelformen.
I de sista minuterna stod backarna upp på ett föredömligt sätt. Bäst personifierade av Emil Josefsson, matchens andra gigant bredvid Peter. När FC Gotland så skickade en tung sula ut i höstmörkret utanför Gubbängens gallerstaket hjälpte det inte att Stenström friskt joggade ut efter bollen i det strilande regnet. Tiden hade hunnit före honom. Domaren blåste av.
Med det tar Tigers en viktig position i tabellens mitt inför avslutningen. Det blir ingen uppflyttning i år, men det blir heller ingen degradering. Målet blir i stället att försvara lagets fina fjärdeplats när september blir oktober. Det är också värt att fira med en lagfest.
Noterat
*Pana gick med sina tre mål upp på nio (!) fullträffar i år. Kakan är bättre än på länge. Är det skägget? Är det Linus Svenning-frillan? Något har hänt med El toro del Ekudden.
*Försvarsinsatsen var verkligen åter stabil. Två matchers
defence gav resultat. Baklängesmålen var verkligen de enda tillfällena då markeringen brast. Mäktigt att se.
*
Robban fortsätter att hitta fina chanser. Ett halv friläge var nära att ge honom årets första fullträff. Det känns som att det ligger i luften.
*Något måste sägas om domarens insats. Han kom, han log, han stod som en staty på mittplan. Han blåste inte åt något håll, han missade några givna frisparkar (kort?). Ändå var han förbaskat härlig. Framför allt gick det att prata med honom, och han var likvärdig åt båda håll. Given nominering till Årets Domare.
/TT