Tigers avslutade säsongen med en WO-vinst

Montella - Skanstull Tigers 0-5 (WO)

Tigers defilerade hem ännu en seger i sista omgången - man behövde inte ens knyta skorna. Under en metallgrå himmel vid Hökarängens fotbollsplan, stod gruset orört när Skankan vann med 5-0 mot Montella på walk over. 

Även om seriesegern redan var bärgad, fanns det ett spelsug i Tigers inför den sista matchen. Det surrades om att sätta upp Löken på topp, det viskades om att jaga ifatt Eneqvist i poängtoppen, och det uppmanades att avsluta snyggt.

Men motståndarna Montella lyckades endast mönstra ett fyra man starkt lag, och lämnade WO med några timmar kvar till matchstart. Jonne försökte locka med korvgrillning och straffturnering, med tigrarna valde att stanna hemma eller på jobbet.

Stark start

Vi summerar en säsong där Tigers kanske gjorde sin mest stabila på mycket länge. Den stora snackisen på försäsongen var huruvida stjärnspelaren Hussein Al-Asadi skulle skriva på eller ej. Redan i januari gjorde Johannes, Danne och Svenza ett försök att få en signatur en blöt kväll på Debaser. Med ett kontrakt nedklottrat på ett kvitto sprang trion runt förgäves och jagade FIFA-agenten Hussein.

Något överraskande damp därför nyheten ner att "Husse" i april hade skrivit ett korttidskontrakt med klubben. Efter att ha imponerat i en träningsmatch mot BK Planekonomi, fortsatte Al-Asadi att leverera i säsongsupptakten. Efter en trevande inledning mot Vänskapen Pungpinan (2-2), satte Tigers en sällan skådad fart och vann tre tre raka matcher med Hussein som motor offensivt.

Efter "Husses" avsked och ytterligare en seger, kom första förlusten i omgång sex mot Hjelmskallarna (0-1), innan laget avslutade med en väldigt viktig seger mot Montella (2-1) i sista matchen innan sommaruppehållet.

Tightare höst

Höstsäsongen inleddes, precis som våren, med en oavgjord match mot Pungpinan (1-1). Därefter kom två nyckelvinster mot Hjärtat (2-1) och Mardrömselvan (3-0), innan laget föll ihop totalt mot RAB (0-4). I en match där serieledarna i Skanstull ägde första halvlek, föll man blytungt i andra efter att domaren Harri hade tappat matchen.

Nu kröp sig en nervositet in i lägret, och även den efterföljande matchen mot Gook Race Crew blev ett nederlag (1-2). Med två omgångar kvar hade laget allt i egna händer, men hade krav på sig att besegra Hjelmskallarna, laget som slagit "Skankan" tidigare i år. I en tät drabbning, där Olden Goldies var på fiskeresa, avgjorde Pana med matchens enda mål.

Glädjen var enorm hos Tigers, som äntligen vunnit en korpserie efter några års snöpliga andra- och tredjeplatser. Dagens walk over putsade till poängstatistik och målskillnad, på något sätt välförtjänt efter flera matcher uteblivna mål.

Noterbart

*Hatten av till David "Löken" Löfqvist som blev enda spelare att delta i samtliga matcher i år! Att Rövarn för några år sedan var nära att lägga skorna på hyllan, känns i dag som ett påhitt. Tigers är stolta över att återigen ha Mr. 100% i laget.

*Emil E vinner poängligan på åtta (5+3), och knäpper stjärnan Hussein på titeln som poängkung. Det skall dock tilläggas att Emil gjorde 66% fler matcher.

*Det var stort att Tigers för andra året i rad hade en stark målvakt i Phille. Det var ännu större att man hade reserver som kunde fylla tomrummet när Palmgren saknades. Vad Jakke Klartz än säger, så ska han inte lasta sig själv för sitt insläppta mål. Bara den saken att han kom och stod en match, trots att det förmodligen var en musikal samtidigt någonstans i Sverige, ser vi som ett steg i rätt prioriteringsriktning.

*Försvaret var, med undantag för någon enstaka insats, stabilare än någonsin. Kanske den starkaste lagdelen. Svenza och Wap var "alltid där", och de få gånger som Anat inte behövde stå i mål läste han spelet klockrent.

*På mittfältet var Victor som en nagel i både domaren och motståndarens ögon. Björkander jobbade som arbetshästarna i Hörsne innan den industriella revolutionens genomslag. Jonne och Matte sprang i passningsskugga, bröderna Stenström bjöd på spelkänsla, sjuksystrarna Blom och Rücker slog de fina krossbollarna, Robban kämpade som ingen annan och Eneqvist blev en fara i luftrummet.

*Framåt gjorde Husse det han skulle, innan han bytte upp sig till en högre division. Kvar blev det eviga radarparet Pana och Jompa. Dessa två stod för de kanske viktigaste målen i år, med Jompas rykande väster mot Mardrömselvan och Panas hörnskott mot Hjelmskallarna som tydliga exempel.

*Ett framgångsrikt år är till ända, den 12/10 är det lagfest och award ceremoni. Det kommer bli en kväll att minnas.

/TT